Säga vad man vill om hockeyspelare

Maria Paulsson

Idag såg de slitna ut i vårt kära Brunflo, både till sinnet och i kroppen, trots en otroligt stark avslutning på matchen. Man ser tydligt spår av ett lag som sedan i höstas har kämpat och slitit, som har fått leva med otur och motgångar och nu fått gå in i en intensiv kvalserie med täta matcher och få spelare. Det känns lite som ett barn som försöker bygga upp ett torn men som gång på gång rivs ner av ett annat barn. Man hinner liksom inte sätta grunden och få till en stabilitet. Jag kan tänka mig att det är en stor omställning för såväl tränare som spelare att komma från juniorhockey och kliva in i seniorspel. Det tar tid att lära sig och få till rätt struktur. TTT helt enkelt, ting tar tid.

Det hade varit enkelt för mig att säga att jag vill se mer vilja, mer kämpaglöd och att jag vill se Brunflo spela som jag vet att de kan. Det hade varit enkelt att säga att jag tycker de spelar nonchalant och slarvar i egen zon. Men det känns inte som någon större mening att fokusera på det negativa.

Både det bästa och värsta med hockey är att allt kan hända. Ena dagen sitter varje pass, skotten träffar målet och målvakten gör dom där drömräddningarna. Andra gånger känns det som skridskorna är slöslipade, klubban är felvinklad och att man som hockeymålvakt har sirap i lederna. Det är svårt att säga vad det beror på och det är så otroligt små marginaler som kan fälla eller lyfta ett helt lag. Även om man ena dagen hatar sporten, knäcker klubbor och kastar grejer för att det går så ont så är man ändå beredd att nästkommande dag snöra på sig skridskorna och inta rinken igen. Säga vad man vill om hockeyspelare men de har något speciellt i sig. De har en viss mentalitet och aura som man sällan ser på annat håll.

Det är två matcher kvar att den här säsongen, två matcher för att avgöra huruvida det blir spel i division ett till hösten eller ej. Jag hoppas och önskar de lyckas hålla sig kvar i ettan och att man tidigt börjar bygga laget, köra försäsongsträning och skapa en stark och stabil grund i laget för att till hösten kunna ta nya tag och visa att Brunflo är ett lag som hör hemma i division ett. Och då är det även upp till oss som står på sidan av isen att visa hur mycket laget betyder för oss. Det kan vi väl förresten göra redan på söndag? Vi ses i Klangis helt enkelt.

Title