Rewan Amin om föräldrarnas beslut att fly

Redaktion

Med sin mamma och sina två syskon satte sig Rewan i den lilla gummibåten.

Det var med livet som insats som de flydde från krigets Irak.

– Mina föräldrar har många hemska minnen. Men jag är oerhört tacksam över vad de gjorde, säger ÖFK:s mittfältare Redan Amin.

Han föddes i den irakiska delen av Kurdistan 1996 och växte upp med mamma Bahar, pappa Khalid och systrarna Avin och Helan.

När Rewan var tre år valde föräldrarna att försöka fly.

– Det här var ju under Sadam Huseins regim och det var inte säkert att leva där för oss kurder. Vi har alltid velat ha vårt eget land och det var inget som Sadam var nöjd över. Mamma och pappa ville skapa en tryggare framtid för sina barn och därför tog de beslutet att fly, berättar Rewan.

Pappa Khalid åkte först för att hitta en säker plats i Europa där familjen kunde fortsätta sitt liv. Han hamnade i staden Leeuwarden i Holland.

Sedan inleddes kampen om att få över familjen till Holland.

Flera månader senare lyckades mamma Bahar fly med barnen och det blev en dramatisk resa.

– Eftersom jag bara var tre år så har jag ju inte så många minnen. Jag har satt mig ner med mamma ibland och pratat om det. Jag ser på henne hur jobbigt hon har det när minnena kommer fram så jag brukar undvika att prata om det.

När familjen hade lyckats ta sig till Grekland erbjöd männen, som tog betalt för att hjälpa familjen att fly, att ta en båt till Italien.

De satte sig i en överfull gummibåt som skulle ta dem över Joniska havet.

– Mamma har berättat lite om den svåra resan och de höga vågorna. Det måste ha varit hemskt att sitta där med sina tre barn. Hon tycker det fortfarande är otäckt med vatten efter det, berättar Rewan.

Familjen återförenades i holländska Leeuwarden.

– Jag fick en jättebra uppväxt i Holland och jag är tacksam för att mina föräldrar tog beslutet att familjen skulle få chansen till ett bättre liv. Varje morgon som jag vaknar vill jag göra mina föräldrar stolta. På det sättet vill jag tacka dem för det de gjorde.

Som sexåring började Rewan Amin att spela fotboll i den lokala klubben Frisia. Han visade tidigt att han hade talang.

– Jag gjorde mycket mål så jag fick alltid spela forward, säger Rewan.

Storlaget Heerenveen fick syn på talangen från Frisia och då han var nio år lockade man över honom.

– Det var förstås oerhört kul att få den chansen. När jag var 15 år så tyckte tränaren Heerenveen att jag nog skulle passa bättre som mittfältare än forward. Jag testade den positionen och förstod att han hade rätt.

Sedan den dagen då har det varit på mittfältet som Rewan har huserat.

– Målet var förstås att spela matcher med A-laget i högsta ligan i Heerenveen. Jag fick börja träna med dem, men det blev inga matcher.

Det kom ett telefonsamtal från Sverige som ändrade tankarna. Dalkurd i svenska Superettan ville skriva kontrakt med honom.

– Det kändes helt rätt och att det var en kurdisk klubb gjorde inte saken sämre.

Rewan skrev på ett treårskontrakt och flyttade till Borlänge i februari 2017.

Redan då fick han höra talas om den allsvenska klubben Östersunds FK.

– Jag minns hur alla pratade om Östersunds sätt att spela och att Dalkurd ville spela på ett liknande sätt. Jag började följa Östersund och insåg att de verkligen spelade en rolig fotboll. Vi fotbollsspelare som kommer från Kurdistan har ju också rätt bra koll på varandra så jag kände till Brwa Nouri. Jag tyckte att han var en väldigt duktig mittfältare.

En dag hörde Östersunds FK av sig. De var intresserade av att värva Rewan.

– Jag kände direkt att det skulle vara en väldigt bra klubb för mig att utvecklas i. Dessutom så såg jag fram emot att dela omklädningsrum med Brwa. Jag skulle kunna lära mig mycket av honom. Men då jag till slut hade skrivit kontrakt med ÖFK hade han försvunnit därifrån, säger Rewan och ler.

Sista dagen i sommarens transferfönster blev det klart mellan klubbarna och Rewan Amin lämnade Dalkurd.

– Jag trodde att jag skulle komma till en klubb med mycket värme och gästfrihet. Men det var ännu bättre än jag trodde. Bobo Sollander var den första jag träffade och han såg till att det fanns kattmat på hotellrummet till min katt Phoenix som jag bor med. Phoenix är min bästa kompis, säger Rewan och skrattar.

Rewan var lite sliten i kroppen då han anlände till sitt nya lag och det blev mycket träning med fysioteamet. Men han har jobbat sig in i laget och under de senaste fyra matcherna har han spelat full tid.

– Jag börjar känna mig allt mer i form och givetvis är planen att jag ska hålla min plats i startelvan.

Men någon måltjuv som i yngre dagar är han inte. Han har hittills inte gjort något mål som professionell fotbollsspelare.

– Nej, det har faktiskt inte blivit ett enda. Du såg kanske att jag försökte mig på ett skott i senaste bortamatchen mot Sirius. Men jag tror att bollen landade i Östersund, säger Rewan.

På onsdag kväll är det ny match då Brommapojkarna gästar Jämtkraft Arena.

– Jag vet ju ännu inte om jag får spela. Men i så fall kanske mitt första mål som proffs kommer då. Det skulle passa bra inför hemmapubliken.

Är du nöjd med din nya hemmapublik?

– Mer än nöjd. Jag är van att det sjungs och hejas från ett hörn på en arena där fansen står. Men här hjälper alla till och man hör sång och skrik var än man är på planen. Jag tycker att atmosfären är helt fantastisk på arenan. Jag hoppas det blir likadant på onsdag kväll.

Title