Och så var sagan slut..

Maria Paulsson

Då var alltså säsongen 16/17 över för Brunflos del och man slutar som trea i kvalserien. Det återstår fortfarande att se om det blir spel i division ett med det mesta pekar på att Brunflo nu trillar ner till division två och får en chans att bygga upp laget för att ta nya tag för en återkomst i division ett.

Under dagens match mot Njurunda var det endast 11 + 2 spelare med, där Hugo Marklund åter igen fick kliva in som andremålvakt. Lantz gör ännu en gång en riktigt bra insats i målet och jag tycker att de 11 utespelare som Brunflo hade med sig gör det bästa de kan och krigar på. Endast en handfull av Brunflos lag idag har spelat seniorhockey innan säsongen och jag tycker att man gör vad man kan för att få ett bra avslut på säsongen, man tar till och med matchen till straffomgång sex. Jag tycker spelare som Rasmus Bodin och Emil Ericsson banar väg och visar vilja och kämpaglöd i alla lägen och framförallt är Bodin en spelare som kan lyfta laget. Se bara hur laget vände efter hans mål mot Ånge. Jag vill även lyfta Kristian Söder som jag tycker är en spelare som sliter lite i det tysta, han gör sällan något dåligt. Han är stabil bakåt men kan även spela väldigt offensivt och fick under matchen mot Njurunda även gå upp och spela center vilket han klarade fint. Edwin Mann ska också ha pluspoäng för att ha lyft sig under kvalet och visat stora framsteg.

Men nu är det alltså slut på säsongen, den feta damen har sjungit.
Man kan ju fråga sig vad det går för sjukdomsepidemi i Brunflos lag, eller är det så att några redan innan kvalet hade mer eller mindre gett upp? Jag har tyckt det sett lite illavarslande ut utan att veta den exakta sanningen. Man kan såklart inte rå för om man blir sjuk eller skadad men det har på senare tid känts som luften gått ur laget.

Till nästa år hopppas jag man passar på att bygga upp en bra kultur och en moral i laget som genomsyras av hela klubben, från skridskoskola till A-lag. Man måste ha respekt för varandra, såväl spelare emellan som ledare, tränare och klubben i övrigt. Vilja slår klass i väldigt många lägen och det går inte att skylla på så kallade ”omständigheter” alla gånger, alla ansvarar för sin del av helheten, man är ju trots allt aldrig starkare än sin svagaste länk. Jag kan känna igen att man är ganska less på hockey vid den här tiden på året, från september till april är det 120 procent hockey. Om det dessutom inte går speciellt bra, då blir man heller inte så motiverad, snarare frustrerad, vilket ytterst sällan leder till något bra. Men har man gett sig in i leken får man leken tåla och det är bara att härda ut tills säsongen är över. Nu blir det en period utan hockey, en period som brukar kännas som en evighet men *poff* säger det bara så står man där i Klanghallen igen, känner lukten av ishall, köper sig en kopp kaffe i café Stig Inn och bara njuter av att hockeysäsongen äntligen har börjat igen. För är det något som supportrar inte gör, så är det att ge upp på sitt lag, eller hur?

Sammanfattning av säsongen i sin helhet kommer lite längre fram, tills dess tycker jag vi passar på att ge grabbarna en klapp på axeln för att de krigat sig igenom ännu en säsong.

Title