Nu vill flygrädda Bertilsson landa

Patrick Sjöö

 

Han har haft en fotbollskarriär som varit lite av en berg- och dalbana.

I tre klubbar har han varit med att åka ur serien.

– Nu hoppas jag kunna landa i Östersund och jag är säker att jag kommit till en klubb som har en ljus framtid, säger Johan Bertilsson.

Det enda som är lite jobbigt för 29-åringen är all flygresor som väntar…

 

Han växte upp i det lilla samhället Hova, 30 kilometer nordost om Mariestad, och som för de flesta andra småkillar var det fotboll som gällde.

– Jag har spelat fotboll så länge jag minns. Det bildades inget lag förrän man var sju år, men jag ville spela i ett lag ännu tidigare. På vintern var det pingis och hockey som gällde, säger Johan Bertilsson.

Trots att inte Hova är någon större ort så fick man ihop två lag i 1988-kullen och många föräldrar engagerade sig i lagen.

– Upp till 11-manna så var det bara föräldrar som tränade. Morsan var lagledare för mitt lag. Men jag såg aldrig några problem med att ha henne i laget. Hon har alltid varit min största supporter.

Johan Bertilsson var lagets store målspottare som lätt sprang igenom och prickade in bollen.

– Ja, jag gjorde verkligen många mål i 7-manna. Sedan hade jag en tuffare tid i 13-14 årsåldern då vi gick upp i 11-manna. Det var nog som 16-åring det lossnade ordentligt igen och det beror förstås på hur man växer. Jag var ju inte särskilt stor som 13-åring. Jag är förresten inte särskilt stor nu heller, säger Johan och skrattar.

Det blev spel i division 6 i en och en halv säsong innan karriären tog fart.

Johan blev värvad av Carlstad United och kom in på fotbollsgymnasiet i Karlstad. Att lämna tryggheten i Hova och flytta hemifrån som 16-åring var ett stort steg.

– Jag minns att första tiden var väldigt jobbig. Men det var en annan kille från Gullspång som också hade värvats till laget. Vi flyttade ihop och att ha någon att bo med gjorde det enklare, berättar Bertilsson.

Två unga grabbar i en lägenhet. Blev det bara fryspizza?

– Haha. Ja, det blev väl inte alltid den bästa maten. Men Jakob som jag bodde med var nog lite vassare än jag var i köket. Jag minns en gång då vi skulle göra pannbiff. Vi fick inte alls till några biffar eftersom vi stekte köttfärsen innan vi började rulla ihop den till biffar. Ja, du förstår nivån på matlagningen (skratt).

Efter ett par år i Carlstad United i dåvarande division 2 hörde förre AIK-spelaren Andreas Andersson av sig och erbjöd Johan att byta klubb.

– Andreas kommer ju också från Hova så jag känner honom lite grann och har haft hans pappa som tränare. Jag erbjöd mig att komma till Degerfors och jag valde då att gå dit.

I Degerfors slog han sig in direkt och inledde säsongen bra. Under sommaren gick det dock sämre för laget och tränaren Mark Selmer sa upp sig under dramatiska former.

– Han fick ta emot ett flertal hot från fans, men det var ett av hoten som verkligen gick över gränsen. Det är klart att det var jobbigt för oss spelare eftersom vi gillade Mark, säger Bertilsson.

2008 ramlade Degerfors ur Superettan och det var en stor missräkning för klubben som ville tillbaka direkt.

– Jag stannade kvar för att jag var helt säker på att vi skulle vinna division 1 och gå upp igen. Det kanske låter lite konstigt, men vi hade ett så bra lag.

Det blev också en snabbt återtåg till Superettan och Bertilssons karriär tog fart på allvar. Nu började också allsvenska föreningar att få upp ögonen för grabben från Hova.

Valet föll på Kalmar.

– Jag var 22 år då och det var ju relativt sent att nå allsvenskan. Jag kände att det var dags. Då hade jag träffat min sambo Sandra och hon flyttade med mig till Kalmar. Men jag kände ganska tidigt att Kalmar FF inte var rätt plats för mig. Med facit i hand skulle jag nog ha väntat med allsvenskt spel.

Han blev utlånad till både Jönköping och Degerfors innan han valde att lämna Kalmar för att flytta till polska Zaglebie Lubin

– Det var en väldigt bra chans som jag såg det. Jag var med på ett läger och det kändes bra och jag gjorde mycket mål på träningsmatcher. Men tre dagar innan premiären blev jag trampad och skadade hälsenan. Den tajmingen på skadan var inte bra. Där hade jag otur, säger Bertilsson.

Laget, som hade kapacitet för övre halvan, fick stora problem och resultaten var inte vad man hoppats på.

– Det blev kris i laget och vi lyckades aldrig vända utan åkte ur. Men vi trivdes väldigt bra i Polen och det var en bra erfarenhet, säger Johan.

Han valde då att bryta kontraktet för att flytta hem till Sverige och spel med Gefle.

– Min sambo var väl inte riktigt inne på att det var norrut i Sverige vi skulle flytta. Då hade vi också fått sonen Walter. Men med alla utlåningar och annat som hände så var det jobbigt att aldrig få landa och känna sig hemma någonstans. Gefle kände jag hade rätt bra koll på vad jag var för spelare så det blev ändå ett enkelt beslut. Jag ville ju spela i Allsvenskan igen.

I Gefle blev han en av de mest tongivande spelarna och det blev 16 inprickade mål på två säsonger. Men återigen fick han vara med om ett riktigt bakslag. Gefle åkte ur Allsvenskan.

– Det var verkligen inte så man ville avsluta. Det var tråkigt när de hade varit i Allsvenskan så länge.

Det har verkligen haft en brokig karriär och varit med och åkt ut med tre lag!

– Ja, det har varit en hel del motgångar. Men det är väl egentligen bara i Gefle som jag spelat mycket i som åkt ur. Men jag är stolt för vad jag gjorde i Gefle och jag utvecklades där.

Då hörde Graham Potter av sig om vad Bertilsson tyckte om att flytta ännu längre norrut.

– Första tanken var kanske att det var för långt norrut. Men då jag satte mig ned och diskuterade med min sambo så kom vi överens om att om det är en bra klubb som är bra så kvittar det var den ligger.

25 november skrev han på för den jämtländska klubben.

– Det kändes helt rätt då jag skrev på och den känslan har förstärkts. Jag har inte ångrat beslutet en sekund. Nu ska vi bara få in Walter på dagis och sedan är vi som hemma. Vi har fått en lägenhet på Körfältet så det är nära naturen och det är bra då man ska ut och leka.

Tvingar du Walter att spela fotboll?

– Ja. Nej, så är det kanske inte. Men han har fått många bollar och sparkar gärna på dem (skratt).

Johan Bertilsson har skrivit ett treårskontrakt med ÖFK och nu hoppas han äntligen få landa i fotbollen och slippa att ramla ur med ett nytt lag.

– Att jag valde ÖFK beror mycket att jag tror på det sätt de jobbar. Jag tror att klubben kommer att ha en väldigt ljus framtid. Man är ju imponerad över deras resa och att de kom upp i Allsvenskan och körde sin grej även där. Jag gillar kaxigheten i klubben även om jag själv brukar hålla rätt låg profil.

Han kommer inte att tillhöra de spelare i laget som hittar på galna upptåg.

– Jag är inte riktigt en sådan person. Men jag tittar gärna på när andra gör det.

Hur var det att behöva sjunga inför gruppen?

– Det var jobbigt. Att uppträda är inte min grej. Jag sjöng i alla fall “Leende guldbruna ögon” och det kändes bra när det var avklarat. Men jag tror mycket på idén i laget med kultursatsningen. Att göra sådant som kanske inte är så bekvämt.

Är det en annorlunda grupp jämfört med övriga lag du varit i?

– Det har varit bra stämning i alla lag, men det här är någonting helt annorlunda. Gruppen är väldigt öppen och inga direkta grupperingar. Alla är måna om varandra och man kramas och skojar. Det var väldigt lätt att känna sig välkommen här. Men samtidigt är det väldigt tydligt när det är skarpt läge och när det är utrymme för skoj.

Att Johan Bertilsson kommer att vara riktigt glad på de flesta bortamatcher är rätt troligt. Han sliter med sin flygrädsla.

Han sätter sig hellre i en buss till en bortamatch är åker flygplan.

– Ja, jag har alltid varit rädd för att flyga. Framför allt långa flygresor är jobbiga och sliter. Jag är glad varje gång vi kommer ner så det är nog möjligt att jag är lagets gladaste spelare varje gång vi landar till en bortamatch.

Han har testat psykologhjälp för att få bort fobin, men hjälpen kom från annat håll.

– Jag var två gånger och pratade med en psykolog om rädslan. Den där övningen som Stig-Helmer fick i Sällskapsresan kom aldrig. Men det var faktiskt Billy Reid, som också är flygrädd, som gav mig ett tips. Det var ett spel på mobilen som han brukar spela. Jag spelar det nu när vi åker och det hjälper faktiskt. Jag har nog botats en del från min flygrädsla, säger Bertilsson och skrattar.

Under försäsongen har han visat upp sitt målsinne och visat att han kan bli den spelare som prickar in de mål som ÖFK saknade förra säsongen.

– Försäsongen har gått bra och jag har fått göra några mål. Men några av målen har ju bara varit att sätta dit foten efter fint förarbete på kanterna, säger han och ler.

Kanske får Johan Bertilsson äntligen landa på allvar i sin fotbollskarriär?

 

Title