Krönika: Den prestationen slår allt på arenan

Patrick Sjöö

Har ni sett ett fotbollslag göra en bättre insats på Jämtkraft Arena än den Östersunds FK gjorde denna kyliga torsdagskväll?

Jag kan i alla fall inte komma på att jag gjort det.

Ändå var vi nästan 8000 personer som gick hem utan att vara helt nöjda.

När man börjar tro att det här laget har nått sin högsta nivå så tar de ett steg till.

Hur är det möjligt?

Jag har inget svar.

ÖFK, laget som är bäst när det gäller, gjorde det här till en oförglömlig kväll. Ni som hade en sittplats på Jämtkraft Arena är bara att gratulera.

Bättre än så här blir det inte.

Men det har vi i och för sig sagt tidigare.

Att ett klassiskt spanskt lag från La Liga kommer till Östersund och får en lektion i hur fotboll ska spelas är väl i stort sett overkligt. Det var ju faktiskt så att de blev överkörda.

Trots det åker de hem till Bilbao med 2–2 och det kändes absolut som två tappade ÖFK-poäng.

Jag sa innan matchen att jag skulle vara nöjd med en poäng.

Det blev en poäng, men jag är inte ärlig om jag säger att jag jublar över den pinnen.

Det här var kvällen då vi fick ett bevis på hur tydligt ett misstag från en målvakt blir. Aly Keita halkade vid ett bakåtpass och gästerna bjöds på ledningsmålet

Att halka i en sådan situation gör målvakter kanske ett par gånger per säsong. Så otroligt jobbigt att det skulle hända precis den här kvällen mot ett storlag från Spanien. Dessutom i ett läge då ÖFK redan borde han gjort första målet på någon av sina fina chanser.

Första halvleken är nog den bästa halvlek som jag sett något lag prestera på våra breddgrader. Allt var bra – utom resultatet.

Vi fick se årets bästa anfall som slutade med att Curtis Edwards skulle pricka in bollen, men sköt över. Det hade lätt blivit omgångens mål i Europa League. Vi var också på väg att börja jubla då Alhaji Gero nickade till. Men bollen smet precis utanför stolpen.

Det var bara två av flera gyllene chanaser. Hemmachanserna bara radade upp sig, men bollen ville inte in. Det var nog inte många så ansåg det vara rättvist att gästerna gick till vila i ledning.

Men ÖFK fortsatte i samma fart i andra halvlek och visade fortsatt prov på härligt anfallsspel. Kvitteringen kom också då Alhaji Gero snappade upp en målvaktsretur efter skott av Dennis Widgren. Bara 10 minuter efter kunde Curtis Edwards ta revansch på sin tidigare match genom att pricka in 2–1 efter ännu ett vackert anfall.

När så Aly Keita räddade Markel Susaetas friläge i slutet så glömde nog de flesta misstaget i första halvlek. Keita var bara någon minut från att bli matchhjälte då Inaki Williams tryckte in kvitteringen till 2–2.

Aly Keita var djupt besviken efter matchen och hade nog helst sluppit alla intervjuer. Men han ställde sig där och tog på sig skulden att laget inte vann.

Men det är väl ytterst tveksamt att han ska behöva göra det efter ett enda misstag under 90 minuter? Visst fanns det väl tillräckligt med målchanser för att hemmalaget skulle vinna ändå?

Vi var många som lämnade Jämtkraft Arena med blandade känslor. Glädje för att ha fått uppleva den bästa insats som ett lag gjort på Jämtkraft Arena. Ja, kanske i norra Sverige? Men en viss besvikelse att det inte blev tre poäng.

Nu jagar ÖFK revansch om två veckor då lagen möts i Bilbao. Det kanske låter väl kaxigt att säga så efter 2-2?

Men jag kan garantera att det är precis så som spelarna känner.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Title