Kindberg: – Ska inte befinna mig i en sådan här situation

Patrick Sjöö

Hur rädd var han egentligen då han klev in till spelargruppen?

Hur ser han på brottsmisstankarna?

Vad säger han om sin drivkraft?

Vad hände med Ghoddos?

Möt Östersunds FK:s ordförande Daniel Kindberg i en stor intervju om det turbulenta året.

 

Hur skulle du vilja påstå att ÖFK mår idag?

– Om vi tittar på alla olika delar så har Östersunds Fotbollsklubb totalt sett aldrig mått så här väl under sin 21-åriga historia som nu. Sedan måste man bryta ner det resonemanget. Vi har nu en bas i en organisation som inte är sårbar. Vi har människor, kunskap och uppbyggd erfarenhet i akademin. Vi har ett kansli med funktioner där många kan hjälpas åt. Vi har en säljorganisation som bara blir bättre och bättre. Vi har en matcheventstruktur som har god erfarenhet och hela tiden vill bli bättre. De är redan nu omvittnat otroligt duktiga. Sedan har vi en struktur runt vårt A-lag som innebär att det är väldigt stabilt. Vi är ju inne i en förändringsprocess från den nivån vi har varit på. Nu bygger vi ett lag och en struktur mot att bli mästare. Med anledning av de framgångar vi haft så har ju många spelare välförtjänt fått ta steget ut och leva sin dröm i proffslivet. Det ger oss resurser att fortsätta utvecklingen och köpa spelare som ska vi ska utveckla för att vi ska ta nästa steg. Det är där vi är just nu och jag kan säga att vi står väl rustade för att anta nästa utmaning.

Det har hänt otroligt mycket det senaste året runt klubben. Går det överhuvudtaget att sammanfatta?

– Jag tittar nog hellre framåt än bakåt. Det som har hänt har hänt och det är ju ganska känt vad vi gjorde förra året. Det går ju att göra en jämförelse med årets försök till Europaspel. I fjol var det bara vi som lyckades och i år verkar Sverige inte rosa marknaden. Nu får vi hoppas på Malmö FF, för det är viktigt att så många svenska lag som möjligt går bra i Europa. Men när jag summerar så tittar jag hellre på hur klubben har utvecklat sig. Hur vi jobbade med ledarrekryteringen efter att fyra ledare lämnade och hur vi har jobbat med att utveckla spelargruppen som har stöpts om. Den största potentialen finns alltid i den utveckling vi gör i den gruppen som finns här.

För exakt fyra år sedan skrev Barrow på för Swansea och många miljoner ramlade in i klubbkassan. Kan man säga att ÖFK:s resa satte fart på allvar då?

– Det är klart att Modou Barrows försäljning från Superettan till Premier League var en uppseendeväckande transfer, åtminstone för dem som är insatta i fotbollen. Det var viktigt för klubben i det läget när det gällde ekonomin. Vi fick ett andrum och möjlighet att bygga vidare mot det vi ville åstadkomma. Det är klart att det var betydelsefullt. Vi ska heller inte glömma transfern med David Accam som fick stor uppmärksamhet då han såldes från division 1 till Allsvenskan och sedan vidare till USA.

Förlust mot Giffarna i lördags och 8 000 personer lämnade arenan besvikna. Hur mådde du efter matchen?

– Jag hatar att förlora. Men fotbollen är ju som fotbollen är. När vi förlorar tycker jag att vi har gjort 120 000 människor i Jämtlands län besvikna. Det är klart att det känns extra jobbigt mot dom som kom hit till arenan. Men vi vet att mycket handlar om vad vi gör med en förlust. Vad vi lär oss av den och hur vi använder det vi lärt oss för att utvecklas och bli bättre.

Tidningen Vi Tippa skriver den här veckan att ”Allt talar just nu för att GIF Sundsvall tar över som Norrlandsetta”. Kommentar?

– Jag vet inte vad som talar för det. Jag har ingen aning om vad de har för parametrar. Jag tycker att vi har bra spelartrupp och man ser först vid bokslut den 11 november vem som är etta i Norrland. Vi har ju haft vanan att vara det ett tag.

Din egen drivkraft i klubben. Har den förändrats?

– Nej, personligen känner jag att jag har en enorm drivkraft och fick en väldig kick då det blev sådana stora förändringar på både spelar- och ledarsidan. Det blev nya utmaningar som jag lagt ner mycket kraft på sedan i maj fram till nu. Jag känner en enorm drivkraft och optimism med den här gruppen.

Du är alltid väldigt noga med att säga att laget ska hela tiden bli bättre efter varje transferfönster. Är det rätt att påstå att du har misslyckats efter den här fönstret?

– Nej, det tycker jag inte. Absolut inte. När jag har sagt det tidigare så har alla belackare kommenterat att jag har haft så fel. Men det har ju visat sig att jag hittills inte haft fel angående det. Det är en större utmaning i det här fönstret eftersom vi har ersatt fyra ledare som varit här i åtta år. Men jag tycker att vi har fått ihop ett ledargäng som är byxade för att ta tag i det vi vill göra. På samma sätt har vi byggt spelartruppen. När man tittar på enskilda spelare som Brwa, Ghoddos, Sema och Sotte måste man också titta var de kom ifrån. Samtidigt tittar man vad de spelare vi har i truppen nu kommer ifrån och vilken potential dom har. Då är jag övertygad att det totalt sett ser bättre ut efter det här fönstret än hur det såg ut efter januarifönstret. Jag tror ingen hade sagt emot mig om vi hade gjort jämförelsen i början av maj då vi låg elva. Då var vi inte vatten värda trots att vi hade alla de storspelare som vi nu nämner. Det är inga enskilda spelare, inte ens en handfull spelare, som gör ett lag. Men det förringar ju inte att de är enormt bra fotbollsspelare. Titta på Malmö FF det första året de gick till Champions Leagues gruppspel. Ett år efter hade de omsatt 14 spelare men gick till Champions Leagues gruppspel då också. Det var en fantastisk bedrift. Vi har en betydligt starkare plattform efter det här fönstret. Men bevisen för det har vi framför oss. Vi har fått in rätt karaktärer som ska lära sig vårt sätt att spela. Vi tror oss också veta vilka spelare som ska in i nästa fönster och vi har en idé om nästa sommarfönster.

Du figurerar ofta i tidningarna och du har alltid ett svar i stället för att köra med ”inga kommentarer”. Är det ofta du ångrar vad du sagt då du avslutat samtal?

– Nej, det kan jag inte säga. Nej, det är ingenting som jag kan påminna mig.

I bland visar du din besvikelse över media. Men att bli granskad bör du väl tåla i de roller du har?

– Ja, absolut. Jag har inga problem med det. Jag tror att jag är väldigt tillgänglig om man jämför med många andra ledare. Jag välkomnar alla former av granskning. Men det jag inte välkomnar är då man inte håller sig till sanningen och verkligheten. När man använder mitt namn för att snickra rubriker för att skapa klick ser jag inte som seriöst. Men det är så att när man ger sig in i leken så får man leken tåla. Jag tror aldrig att det har skett att jag har backat för en granskning.

Du har sagt en del senaste året som har visat sig inte stämma. Bachirou skulle aldrig spela i Malmö, Potter skulle inte gå till Swansea och Gero skulle bli kvar kontraktstiden ut. Var det bara tomt prat?

– Nej, det var det inte. När det gäller Bachirou var det ju helt uppenbart. Han hade aldrig pratat med mig eller nämnt något om Malmö vid det tillfället. Det fanns inte på min karta. När de kom in med ett attraktivt bud så är det inte mer med det. Att Graham skulle lämna trodde jag aldrig heller.

När Potter lämnade vittnade många om att de var oroliga hur det skulle gå för ÖFK. Då pratar jag om både spelare, fans och kanslipersonal. Hur panikslagen var du när han valde att gå?

– På ett personligt plan så kan jag erkänna att det var väldigt jobbigt. Graham och jag hade blivit nära vänner under åren. Men yrkesmässigt var det annorlunda. Som ledare måste du alltid ha en plan B. Jag hade snabbt en väldigt klart bild på vilka profiler som behövdes i klubben för att hjälpa klubben att ta sig till nästa nivå. Jag tror att jag var lugnast av alla runt klubben då han gick. Men det kan också ha att göra med att jag visste det lite före alla andra.

Och valet föll på Ian Burchnall när det gällde att hitta efterträdaren till omåttligt populära Potter!

– Ja, och vi kan dra lite paralleller. När vi rekryterade Graham var han 35 år och hade aldrig tränat ett A-lag. Ian har varit fem år på högsta nivån i Norge, både som assisterande och huvudcoach. Tidigare har han jobbat med ungdomar i alla åldrar. Han är 35 år nu. Graham tog över ett division 2-lag medan Ian tar över ett lag som spelat Europa League  och är i toppen av allsvenskan. Jag känner mig väldigt trygg med vår nya huvudtränare. Enligt min bedömning av honom som människa och hans ambitioner som ledare och så känner jag att vi hittat rätt. Kemin med de övriga ledarna och alla spelare tycker jag mig se enorm potential i gruppen.

Turerna kring Saman Ghoddos har varit många och långa. Jag tror inte jag är ensam att undra. Vad hände egentligen?

– Det finns två delar i det där. Det ena är spelaren och det andra är vår klubbs agerande. Klubbens agerande kan jag till hundra procent stå upp för. Vi villkorar alltid om en klubb vill att en spelare ska åka dit med en så kallad ”transfer agreement”. Så var det även här och Huesca hade villkorat den. Då har man ingen formellt bindande överenskommelse förrän man kommer till en skriftlig överenskommelse. Så vi som förening har inga problem med det där. Formellt har vi gjort allt enligt boken.

Så du förstår inte varför Huesca blev så arga?

– Jo, det förstod jag. De skämdes för sitt beteende och för att de ville rädda ansiktet. Det kan man förstå eftersom de är människor. Deras beteende mot spelaren var direkt skamligt. Det kan jag säga efter allt jag fått återberättat för mig och det som jag uppenbarligen har sett själv. Det har också spelaren reagerat mot. Han har skrivit två brev till Huesca och påtalat det bedrägliga beteendet mot honom. Därför ville han inte ha något mer med dem att göra.

Men fakta är att han skrev på ett papper på plats vilket de flesta förstår måste ha varit någon form av kontrakt?

– Ja, han skrev på ett papper på spanska och visste inte vad som stod eftersom han inte förstår spanska. Om man avkräver någon en sådan namnteckning så är det något som inte stämmer. Det var hästhandlarknep utöver det vanliga.

Och till slut blev det Frankrike och Amiens. Var det ingen som kunde bjuda över dem?

– Sanningen är att vi fick flera bud som var högre. Vi hade bland annat två engelska Championship-klubbar som bjöd 6,5 respektive 8 miljoner pund. När vi hade två klubbar kvar som vi rekommenderade till Saman så var det en av dessa Championship-klubbar och så var det Amiens. Tillsammans med Saman vägde jag för- och nackdelar och till slut bestämde han sig. Saman följde sitt hjärta. Vi som klubb hade kunnat tjäna mer pengar, men för oss var det viktigt att Saman fick ta beslutet själv.

Du är brottsmisstänkt och riskerar åtal. Blir det åtal kan du riskera ett hårt straff. Hur mycket påverkar det dig i livet och i jobbet med fotbollen?

Det vore högst omänskligt att inte bli påverkad av det. Det är klart att jag i min ensamhet inte tycker att det är någon rolig situation och jag deppar ibland på kvällarna. Min vardag kommer nog att vara rätt grumlig tills det här är över. Men jag måste tänka mer på hur mina nära och kära mår än att tycka synd om mig själv. Jag ska ju inte befinna mig i en sådan här situation, att bli misstänkt för något sånt här. Men jag har förlikat mig att det är på det här sättet och jag kan bara göra det bästa av situationen som den är just nu. Jag hoppas inte att det leder till åtal, men skulle det göra det så kommer jag att jobba för att bli frikänd. När det gäller arbetet i fotbollsklubben så hoppas jag att mina medarbetare upplever mig som engagerad, intensiv, drivande och att jag fortsätter att inspirera dem.

Har du förberett dig för det värsta scenariot som kan uppstå efter ett åtal och en dom?

– Nej, det har jag inte gjort. Jag förutsätter att jag blir friad. Jag har aldrig varit någon sådan som spekulerar i vad som gör ont och vad som är tråkigt i ett värsta scenario. En del av mina framgångar tror jag beror på att jag ser det positiva i saker. Det som har känts bra under den här tiden är att jag har fått väldigt mycket stöd från näringslivet i Norrland och även från människor jag träffar inom fotbollsfamiljen i Sverige.

Dagen efter att du släpptes ur häktet samlade du spelartruppen. Hur rädd var du att de inte ville ha mer med dig att göra?

– Rädd ska jag kanske inte säga, men det är klart att jag var jävligt orolig över att de skulle vara så besvikna att de skulle förskjuta mig. Det var naturligtvis ansträngande för mig att ta tag i det. Jag hade haft ett stort förtroendekapital hos spelarna och då måste man ta det svåra samtalet. Den reaktion jag fick av spelare och ledare var helt fantastisk. Den kommer att leva kvar i mig i all evighet. Jag har aldrig fått så många kramar på så kort tid. Det kändes också viktigt för mig att bjuda in till en presskonferens på kvällen, även om det var enormt jobbigt både fysiskt och mentalt. Jag var i superkass form och hade dessutom åkt på magsjuka på natten. Men jag kände att det jag var tvungen att se alla i ögonen. Det var viktigt att visa mina barn vem pappa är i en svår situation som de hade fått vara med och uppleva. Det är viktigt att stå upp och prata om saker hur jävla jobbigt det än är. Jag tycker att media var väldigt tuff under presskonferensen, med all rätta, men jag upplevde också att det fanns en stor ömsesidig respekt. Det var många som hörde av sig till mig och tyckte att det var bra att jag berättade öppet.

Du har ju tagit time out som rollen som styrelseordförande. Är det inte så att du styr klubben ändå?

– Nej, jag styr inte klubben. Det gör alltid styrelsen och jag är inte inblandad i styrelsens beslut. Ett par gånger har de kallat in mig för att redogöra om A-lagsverksamheten. I övrigt är jag med och hjälper framför allt Martin Johansson. Jag är ändå den som byggt upp och bestämt strategier, mål och visioner och tagit fram mycket material. Det jag har tagit time out ifrån är mitt arbete i styrelsen. Det kan alla i styrelsen vittna om. Men att jag skulle strunta i att hjälpa till i det operativa jobbet har aldrig varit min tanke. Det har nog också varit en trygghet att jag var kvar och lugnade ner ledar- och spelargruppen då framför allt Graham lämnade. Då förstod alla att vi är på väg mot en ännu högre nivå. Jag tror att det hade varit ytterst oansvarigt att inte engagera mig.

Nu väntar Örebro på lördag. Är du på plats och hur avgörande tror du att den matchen är för att ni ska ha häng på de absoluta topplagen?

– Som alla vet har jag en massa tics för mig. Eftersom vi förlorade när jag följde med till Göteborg så kan jag inte se matchen mot Örebro på plats. Det är en av de tics jag har. Men det går inte att säga att det är en avgörande match med tanke på att det är 30 poäng kvar att spela om.

Title