Krönika: Jämtlandsspelarna visade sin rätta sida – den sidan kan ta dem riktigt långt

Jonas Solberger

Ibland behöver man bli lite arg för att plocka fram de bästa sidorna av sig själv.

Det var precis vad Jämtland Basket gjorde efter förnedringen i Umeå, och då bröts också förlustsviten.

För mig får de gärna vara förbannade resten av säsongen – då kan det bli riktigt roligt.

Basket är en sport som framkallar mycket adrenalin, både bland de tio spelarna på planen, spelare och ledare på bänken, och bland publiken.

Det är inte så konstigt. Basket spelas på en liten yta, det går snabbt och matcherna kan svänga väldigt snabbt. Det är lätt att hormonerna rusar under de förutsättningarna och det gäller att förvalta det på rätt sätt.

Det gjorde Jämtland mot Wetterbygden – och då bröts också den nesliga förlustsviten.

Ingen behöver tala om för RT Guinn, Thomas Massamba, Steven Haney och övriga Jämtlandsspelare att de var bedrövliga i bortamatchen mot Umeå. Det vet själva, och mot Wetterbygden ville de visa den rätta sidan av sig själva.

I stället för en energilös och osynkad samling basketspelare fick vi se ett LAG. Jämtland spelade med intensitet i försvaret, slängde sig på de lösa bollarna, delade bollen mellan sig i anfallen och använde huvudena.

Thomas Massamba såg alltmer ut som den ledare från bakplanen som han är värvad för att vara. Australiern Marshall Nelson fick starta bredvid honom och helt plötsligt kändes Jämtland väldigt stabila på guardpositionerna. Under korgarna städade Jordan Semple och Justin Gordon långa stunder rent och före paus var det bara ett lag på planen.

Men basket spelas i 40 minuter – minst – och det blev vi verkligen varse den här kvällen.

Wetterbygden är ett lag med erkänt starka trepoängsskyttar och när Jämtlandsbekantingen Adam Rönnqvist och amerikanen Tyler Sabin ställde in bössorna kröp smålänningarna hela tiden närmare.

Med 15 sekunder kvar att spela utjämnade Sabin till 106–106, trodde alla. Men domarna korrigerade skottet till en tvåpoängare och Jämtland fortfarande i ledning med en poäng.

Thomas Massamba satte därefter två straffkast och Jämtland var fortfarande i ledning med tre. Med 6,5 sekunder kvar tystade Adam Rönnqvist sin tidigare hemmapublik med en ny trepoängare och matchen gick till förlängning.

Någon började kanske tänka på genomklappningen i Luleå tidigare i höstas när en till synes säker seger blev till en förlust i förlängningen. Men den här gången ville Jämtland annat.

Justin Gordon, med all säkerhet förbannad på sig själv efter att han först foulat i ett trepoängsförsök och i samma veva dragit på sig en teknisk foul, ordnade ett viktigt ryck för Jämtland och i förlängningen var det aldrig någon fara på taket.

Efter sex raka förluster var det här precis vad Jämtland behövde, att få avsluta 2019 med en seger. Laget har haft en mycket märklig säsong med något som borde vara ett föga smickrande klubbrekord i skador och spelare som har kommit och gått.

Under matchen mot Wetterbygden satt fem spelare som egentligen borde vara ute på planen kvar på bänken, otillgängliga för spel. Skadade kvartetten Gustav Hansson, Jaan Puidet, Oliver Gehrke och Tavrion Dawson, samt nye Wayne Martin, som inte är spelklar än.

Att laget ska vara samspelt och synkat när det ser ut som det gör är inte att begära, men det talar också om vilket enormt sparkapital det finns i Jämtland. Lägg därtill att Marshall Nelson, som var en av planens absolut bästa spelare den här kvällen, ännu inte kan gå riktigt för fullt på grund av sin skadade hand.

Att basket är en sport fylld av adrenalin är Jämtlandscoachen Torbjörn Gehrke ett lysande exempel på. Han var enormt humörfylld som spelare och är likadan som coach.

Men aldrig hör man honom så lugn och trygg som när han berättar hur mycket han tror på lagets förmåga att uträtta storverk.

En sådan här kväll är det lätt att tro honom.

Title