Jag förstår mig inte på denna man – tur är väl det

Patrick Sjöö

Jag har följt Östersunds FK sedan bildandet 1996.

Först som journalist på ÖP under de första 20 åren. Sedan från publikplats under ett halvår innan jag nu följer laget från första parkett som medieansvarig för klubben.

Jag har varit imponerad över Graham Potters jobb från den dag han kom hit och det är tur att han inte visste om snacket i staden då han kom. Då hade han aldrig skrivit på det där kontraktet. Det har han berättat.

När engelsmannen klev in i ÖFK var motståndet fortfarande stort mot den relativt nya klubben. Graham kände ganska snabbt av att klubben inte var gillad av alla.

Hur skulle han vända på det här?

Men han lyckades och i dag är han en starkt bidragande orsak att klubben älskas av många. Han fick den jämtländska fotbollspubliken med sig med det spel som hans lag visat upp.

Jag är nog inte ensam om att ha slutat att ifrågasätta hans beslut. Jag undrade ju ett tag varför Alex Dyer fick spela så mycket. Så seg som han var. Säsongen efter var han bäst i laget.

Jag undrade varför man värvar en spelare från engelska division 9? Hans namn var Jamie Hopcutt. Han blev hur bra som helst.

Jag trodde inte att Ronald Mukiibi skulle platsa i allsvenskan efter hans första år i ÖFK i Superettan. Han klev fram som en av lagets bästa backar.

Jag kan göra listan hur lång som helst när det gäller spelare som Graham Potter har trott på som jag själv inte varit särskilt imponerade av. Det är bara att konstatera att jag inte förstår mig på denna man – och tur är väl det.

Han har ett öga för fotboll som jag tidigare aldrig har upplevt.

Att få vara med på hans analyser av matcher som har spelats och hans spelarmöten om matcher som ska spelas är hur spännande som helst. Nu förstår jag lite bättre vad andra tränare menar då de säger att ÖFK är ett av de svåraste lagen att läsa.

När han lämnar sina möten med spelarna är det ett enda klotter på den vita tavlan där han ritat upp hur laget ska spela. Ändå förstår alla sin uppgift.

Det går inte att vara annat än imponerad av den engelska tränaren.

Nu har han skrivit historia med Östersunds FK med att ha tagit laget till semifinal i Svenska Cupen. 4–1 i kvartsfinalen mot Trelleborg var i underkant. Med lite större skärpa hade det blivit betydligt flera bollar i nätmaskorna i Trelleborgsmålet.

Jag försöker hitta uppgifter om något annat norrlandslag har nått så långt som semifinal i Svenska Cupen. Men jag kan inte hitta något. Det ser ut som ÖFK inte bara skrivit klubbhistoria utan även norrländsk fotbollshistoria.

Den jämtländska klubben är två matcher från att få spela i Europa. Två matcher!

Jag har en bra känsla inför fortsättningen. .

Att Saman Ghoddos spelar i ÖFK efter sommaruppehållet blir jag allt mer osäker på. Många stora europeiska klubbar följer varje steg han tar på den gröna mattan. I matchen mot Trelleborg ökade värdet på honom ett par snäpp.

Jag undrar vad han kan vara värd i juni?

Ni som ännu inte köpt årskort till sommarens fotbollsfester ska veta att det fortfarande finns bra platser kvar. Jag är rätt säker på att de kommer att vara värda varenda krona.

Fotbollsåret 2017 kommer vi aldrig att glömma. Det tror i alla fall jag.

 

 

 

 

Title