Almgren: – Blandade känslor att lämna

Patrick Sjöö

Under tisdagen gjorde ÖFK:s assisterande tränare Johanna Almgren sin sista arbetsdag för en lång tid framöver.

– Jag är oerhört glad att få bli mamma igen. Men jag kommer att sakna den här gruppen som jag älskar. Ja, det är lite blandade känslor, säger Johanna Almgren då hon lämnar sin sista träning för året.

För ett och ett halvt år sedan flyttade hon till Östersund tillsammans med sambon Tom Pettersson. Då Tom blev värvad till ÖFK fick Johanna erbjudande om jobb som assisterande tränare.

Sedan dess har det hänt en del.

– Vilken resa vi har varit med om. Det har ju hänt så oerhört mycket under kort tid.

Hon säger sig själv ha utvecklats oerhört som tränare liksom Tom som fotbollsspelare.

– Det är verkligen häftigt att ha sett Toms utveckling. I Blåvitt insåg jag ganska snabbt att han hade mer potential än han fick ut. Att han på så kort tid under Graham Potter blommade ut är fantastiskt. Han missade några år utvecklingsmässigt men vann erfarenhet då han tacklade tuffa situationer. Han har ett jäkla pannben och jag är stolt över honom.

– Själv så hade jag inte kunnat ha en bättre mentor än Graham. Han har ett så väldigt fint ledarskap.

När större delen av ledarstaben försvann så var det många som oroade sig för framtiden.

– Jag förstod både fansens och spelarnas oro. Det blir så när folk försvinner och nya träder in. Men jag måste ge ett jättecredd till Ian som kom in som assisterande. Han fick med sig gruppen så bra och hade många likheter med Graham. Jag förstår Kindbergs beslut att ge Ian uppdraget som huvudtränare. Han har visat sig vara en exemplarisk ledare som är sympatisk och bryr sig om individen. Det märks att han har mycket kunskap och därför så känns det lite sorgligt att lämna gruppen nu när vi är inne i en spännande tid, säger Johanna Almgren.

I början av augusti är det planerat att Johanna och Tom ska bli föräldrar igen.

– Jag är så lycklig att få bli mamma igen. Det är ju faktiskt ingen självklarhet att få bli det. Men den här gången ska jag vara mamma på heltid. Då vi flyttade hit var Lennox sju månader och jag hade barnvagnen vi sidan av planen under träningarna. Jag försökte få honom att somna vid elva så han kunde vakna halv ett. Jag slets lite mellan att vara tränare och mamma.

Hur blir det att vara ifrån fotbollen under kanske ett helt år?

– Jag kommer att sakna det här. Jag älskar att vara tränare och jag älskar hela den här gruppen. Men nu ska jag landa i att få vara mamma. Dessutom tänker jag ägna lite tid åt att reflektera över det man har fått vara med om de senaste ett och ett halvt åren.

Är det något minne som är starkare än övriga?

– Hela Europa League-resan är otrolig. Men ska man plocka fram något så är det väl Keitas räddning i slutsekunden mot PAOK här hemma. Jag skulle gissa att många tar fram just den situationen om de får samma fråga.

 

Title